Inlägg Elva
Ångesten river i kroppen, jag spyr och ser ångesten kräla runt likt maskar.
Jag känner mig så fruktansvärt ensam, paniken kramar om hjärtat, jag saknar dig så mycket.
Vet inte vad jag ska göra, jag blir så trött...
Framtiden känns så mörk och okänd, jag lever i det som varit, drömmer om det förflutna, jag saknar tiden som var, jag vill tillbaka dit, jag saknar er alla.
Tiden går och jag står still
Ångest
Ångesten river och klöser i bröstet,
likt råttor som vildsint försöker krafsa sig ut i frihet
Jag andas hackigt vill få andningen under kontroll,
vill återta kontrollen och lugnet.
Ett hård tryck över bröstet, känner hjärtat picka som en livrädd liten fågelunge,
råttorna klöser och river i vildsint frenesi.
Jag försöker fokusera på här och nu men tankarna lyder mig inte,
de virvlar runt i huvudet i en gäckande hånade dans,
radar upp sig likt en morbid lit de parade.
Framför mig ligger dem, bredvid glaset med vodka,
de vita små runda pillren, de som hjälpt mig att fly detta inferno tidigare,
sträcker ut handen för att omsluta dem, dessa min enda räddning
Min hand stannar upp, tvekar för en sekund,
i detta vakum mellan en blixtrande nervimpuls och en annan exploderar ångesten fullt ut,
råttorna har rämnat murarna och myllrar i tusental genom kroppen
Utan att jag märker det sluts handen om räddningen,
sväljs ned lika lätt som vatten, vodkan bränner i halsen
och sprider en bekant värme efter sig
Jag sluter ögonen och välkomnar lugnet som långsamt infinner sig,
likt ett brinnande hav sveper det genom kroppen och bränner allt i sin väg,
Ett leende sprider sig över mina läppar
när jag känner hur jag dras ner i det medvetslösa drömfria mörkret
likt råttor som vildsint försöker krafsa sig ut i frihet
Jag andas hackigt vill få andningen under kontroll,
vill återta kontrollen och lugnet.
Ett hård tryck över bröstet, känner hjärtat picka som en livrädd liten fågelunge,
råttorna klöser och river i vildsint frenesi.
Jag försöker fokusera på här och nu men tankarna lyder mig inte,
de virvlar runt i huvudet i en gäckande hånade dans,
radar upp sig likt en morbid lit de parade.
Framför mig ligger dem, bredvid glaset med vodka,
de vita små runda pillren, de som hjälpt mig att fly detta inferno tidigare,
sträcker ut handen för att omsluta dem, dessa min enda räddning
Min hand stannar upp, tvekar för en sekund,
i detta vakum mellan en blixtrande nervimpuls och en annan exploderar ångesten fullt ut,
råttorna har rämnat murarna och myllrar i tusental genom kroppen
Utan att jag märker det sluts handen om räddningen,
sväljs ned lika lätt som vatten, vodkan bränner i halsen
och sprider en bekant värme efter sig
Jag sluter ögonen och välkomnar lugnet som långsamt infinner sig,
likt ett brinnande hav sveper det genom kroppen och bränner allt i sin väg,
Ett leende sprider sig över mina läppar
när jag känner hur jag dras ner i det medvetslösa drömfria mörkret
Inlägg Tio - Jag suger så jävla mkt!!!
Jag är så jävla arg på mej själv! Inte ens en jävla jul klarar jag av.
Underbara bigbro o jag åkte till mammsen o pappsen för o fira jul. Halva världen och hans moster var där. Kännde redan i blien påväg dit att jag höll på å freaka ur, men underbara bror tyckte att vi kunde ju iaf säga hej.
Sagt o gjort, vi kommer dit, alla e glada över o se mig,
jag känner att jag inte riktigt kan glädjas med alla andra, men försöker iaf.
Syskonbarnen springer runt och är allmänt i extas, själv sitter jag mest i soffan och funderar på hur jag ska kunna skada mig själv utan att någon märker något :/
Underbara bigbro o jag åkte till mammsen o pappsen för o fira jul. Halva världen och hans moster var där. Kännde redan i blien påväg dit att jag höll på å freaka ur, men underbara bror tyckte att vi kunde ju iaf säga hej.
Sagt o gjort, vi kommer dit, alla e glada över o se mig,
jag känner att jag inte riktigt kan glädjas med alla andra, men försöker iaf.
Syskonbarnen springer runt och är allmänt i extas, själv sitter jag mest i soffan och funderar på hur jag ska kunna skada mig själv utan att någon märker något :/
Vill inte ha någon julmat, de mesta av det är ändå kött, och jag känner bara ett ofantligt äckligt motbjudande illamående mot det, dricker typ bara lite julmust.
Märker att mamma börjar blir oroligt, men orkar faktiskt inte bry mig.
Vet ändå att det är JAG som förstör allt och förstör allas glädje, är så det känns, freaksystern som inte klarar av att göra något rätt, som inte passar in i mallen. De vill så gärna FÖRSTÅ, men de förstår ju inte att ju mer de försöker ju värre blir det.
Märker att mamma börjar blir oroligt, men orkar faktiskt inte bry mig.
Vet ändå att det är JAG som förstör allt och förstör allas glädje, är så det känns, freaksystern som inte klarar av att göra något rätt, som inte passar in i mallen. De vill så gärna FÖRSTÅ, men de förstår ju inte att ju mer de försöker ju värre blir det.
I mitt indre så svär jag över det faktum att vi aldrig haft glaskulor i granen (nån åsikt mamma har om att småbarn o djur inte går bra ihop med sånna....), någon gång under dagen/kvällen/eftermiddagen så lyckas jag iaf få tag på rakblad som jag stoppar på mig, minns faktiskt inte när-var-hur, bara att jag plötsligt har dem i min ficka o att det kalla stålet känns välkomande och tryggt.
Vi ser Kalle Anka, som aldrig verkar ta slut, har de förlängt det eller nått? Nått skulle visst vara ändrat men inte märker jag det, där någonstans, strax innan julklapparna känner jag hur jag börjar förlora kontakt med omvärlden, vet inte om någont egentligen märker något överhuvudtaget.
Vet iaf att kvällen slutade med att mamma grät o pappa var arg och bigbro satte sig i bilen och körde mig tillbaka till avdelningen, där fick jag sy 10 stygn :(
Känns verkligen totalt som om jag förstörde allas jul, även om underbara bigsis och bror sa att det inte alls var så, det är så svårt o komma ifrån, är ju det jag fick höra, det som följde mig ut ur huset, hur jag FÖRSTÖR för alla andra.... samtidigt får jag höra att jag inte ska ta åt mig, (från mina underbara syskon) att jag inte ska lyssna, inte bry mig, men de är inte så jävla lätt, jag är inte som dem å samtidigt så känns det som om jag sabbat allt, speciellt för babybro, att jag inte ens kan vara en vättig storasyster för honom, tur att han har 3 äldre syskon som är vättiga då säger jag bara..
går ändå inte o komma ifrån att jag är kass, det kanske inte var meningen att vi skulle övernatta där hos mamma o pappa, men vu skulle iaf vara där, äta julmat o få paket, inte ens de klarar jag av, jag förstör allas jul genom att vara ett freakmonster som bara tänker på blod å har ångest, hande kanske varit bäst för alla om jag inte ens hade lämnat avdelningen :(
Fick iaf krama goskatten hans kurr likt en trygghetsmelodi i mina öron, men det var ju innan vi åkte iväg, nästa år så ska jag boycotta julen, dricka mig full o skita i allt, ev. bara ha syskonen här..
ush nu orkar jag inte skriva mer, tror inte något av de här makear äny sence anyway så...
ska gå o be om mina vid-behovsmeds nu, så kanske allt blir lite lättare
hoppas ni mina underbara läsare (om jag har några) haft en bra/bättre jul än mig iaf
*styrkekramar på er*
<3 er alla
A pretty picture
I draw a pretty picture
A picture on my wrist
The picture keeps getting bigger
Every time my feelings are dismissed
You think the words don’t hurt me
That the actions don’t cause me pain
You think that if I smile
I must be happy again
I’m not going to blame it on you
Because I know that its my choice
But it only ever happens
when you raise your voice
I hear the screams and shouts
And I reach out for the blade
I do it without thinking
Then I look at the mess I’ve made
It looks ugly and it stings
But it takes away the pain
And the hurt
Of all the other things
I know you’ll tell me its wrong
If you ever find out
That’s why I keep my arms covered
I don’t want you to scream and shout
I keep my arms covered so no one else can see
The scratches ive made on my arms
There something that’s private to me
Living hell
She promises herself
It’ll be just one more time
And then no more
but she’s made these promises
A thousand times before
She’s hidden the blade
Away from everyone else
somewhere she hopes she’ll forget herself
but the whole world knows that she’s depressed
the whole world knows her lifes a mess
What people don’t understand is the reason why
And the reason why she needs to lie
Nobody understands why she can’t be truthful
and be the person she longs to be
if somebody looked deep into her eyes
I wonder what they’d see
Would it be a fantasy life
Or would it be reality
Only she knows the answers
But she’ll never tell
The reasons why her lifes a living hell
This evil thing
It’s eating away at my body
Crawling over my skin
It’s hiding deep inside me
This evil thing
It’s taking over me
Won’t let me go
Do I wan’t it to leave?
I just don’t know
It’s taking over my mind
My body
My soul
And in my heart
It’s left an unfillable hole
It’s changed me as a person
For good or for bad
I want back the body
I used to have
I want back my mind
I want to be the old me
I want to be happy
I want to be free
But I can’t be can I?
I can’t be happy
When all I do is cry
It’s eating away at my body
Crawling over my skin
It’s hiding deep inside me
This evil thing
It’s taking over me
Won’t let me go
Do I wan’t it to leave?
I just don’t know
Inlägg Nio
Sitter inlinndad i min zebrafilt och fryser..
Det är varken varmt eller kallt här just nu, men ändå så är det som om jag har en bitande köld inom mig som inte blir bättre oavsätt hur mkt kläder jag har på mig. Dricker julmust och lyssnar på julmusik.
Det finns typ bara 3 låtar som jag orkar lyssna på under julen;
- The Pogues – Fairytale Of New York
- Cyndi Lauper & The Hives – A Christmas Duel
och allas våran favorit
- Lars Winnerbäck - Julgröten
dessa 3 låtar går just nu på repeat.
Är trött, känner utdragen och söndersliten, som om nån dragit tag i mig och bara drar och drar tills jag blir som någon trolldegsdeg som man kavlar ut så tunt att de blir hål i den.
På något bisarrt vis så skulle jag nästan välkomna ångest just nu, för då skulle jag iaf känna något, då skulle det finnas något att ta på, piller man kan ta så den försvinner, jag hatar när jag har de här extrema tomhetskänslorna, kan riktigt känna hur det EKAR inne i mig, tomhet tomhet tomhet!!!
Näe, nu får jag väl klistra på ett leende på mina läppar, visa upp en fasad där allt är toppenbra och jag är sprudlande livfull och att varken demoner eller monster jagar mig i dag..
Inlägg Åtta - This Bloody Curse
Inlägg Sju - En psyksjuk flickas berättelse 3
Jag är så trött på allt
trött på att vara här
på personalen som bara är cp
på mina sjukdomar,
att jag aldrig kommer någonstans,
att jag inte kan bli av me de här jävla diagnoserna, att BLI FRISK (mitt ända hopp är att de en dag kommer på att jag är totalt fucking megafeldiagnoserad och att allt bara varit inbillning och att jag är "normal")
trött på mig själv
trött på mediciner
på att inte kunna sova som normala människor
att inte kunna vara som normala människor att allt hela tiden är ytterligheter, svart och vitt, himmel eller helvete trött på min familj
trött på allt och alla
hur länge ska det här hålla på, hur länge orkar jag?
vad gör jag egentligen, de har varit så här i större delen av mitt liv... varför just mig? varför inte någon annan, varför är alla andra i min familj "normala" varför är bara jag ett psykfall... varför ska jag vara en "känslig" person utsatt för omständigheter och *tänker tänker tänker* WTF var det P sa "BPS känslig ------- miljö,
men man kan vara känslig och utsatt för saker utan att ha BPS..."
WTF, de va nått till, 3 grejer nått
känslig miljö/utsatt för nått
eller var d så d va kanske miljö
känslig utsatt,
fuck, minns bara den där jävla triangeln och "finns många som är känsliga o varit utsatta som INTE har BPS"
jo tack, har oxå alltid funderat på varför just JAG reagerat som jag gjort, när de finns människor som haft de 100000 resor värre o INTE är psykfall.... fan min egen SYSTER.... *suckar* aja, skit samma, orkar inte tänka,
kan inte tänka,,, är bara så trött... vill hem
hatar inläggningar, hatar sill me btw. men iaf, fattar inte ens varför jag är här, vad jag gör här, jag fattar definitivt inte hur folk årkar vara inlagd MÅNADER i sträck,
hade en människa, vi kan kalla Petra, Petra var bra många år äldre än mig, de är väl inte relevant, men iaf vi träffades på psyket, var typ första gången jag var inlagd på vuxenpsyk (hade bara varit på BUP innan) o hon hade oxå BPS, sa hon...
iaf, hon o jag connectade och blev kompisar, var väl inte direkt den bästa av vänner man kunde hittat, o inte bara pga var och hur vi träffades. Jag skrevs ut först (var bara inne på HSL den gången, så skrev ut mig själv i ren frustration - blev bara så sjukt mkt sämre av att vara inlagd), men Petra stannade kvar.
En 3-4 månader senare var jag inlagd igen, samma avdelning, och vem är där? Petra så klart... ändrat sig totalt (utseendemässigt) här pratar vi en kvinna i yngre 30års åldern (va hon då) som, likt någon försenad tonårsrevolt försökte klä sig som en prepubertal tonåring eller liknande.. iaf inget fel i de kanske, bara lite... lustigt.. Hon hörde bara av sig (via sms) de gångerna hon var inlagd, var bara då hon ville träffas... hon var en sån (eller är, jag antar hon fortfarande lever) som kunde vara inlagd i månader i sträck.. förstår inte hur hon ORKADE! tror hon på allvar försökte instutionalisera sig själv eller nått,
själv blir jag vansinnig efter bara några dagar, suger åt mig alla andras dåliga mående likt en svamp så jag tillslut inte vet om det är jag som känner, eller någon annan, vad jag gör här, varför jag är här. Att personalen (vissa) är arroganta o inte bryr sig gör inte saken bättre.
Tänkt på de oxå, perioden precis efter en utskrivning (kan vara i nån vecka eller några dar) är så sjukt, zomg, vet inte riktigt hur jag ska beskriva den, men... altså, det är en så otrolig kick, lättnadskänsla, man är GLAD, sprudlande glad, man kan dansa runt och allt är rosa och glitter och solsken och happy happy och inget är fel, o allt är underbart och vackert, och man är fan fucking HÖG..
(ush, insåg precis att jag skrivit hela inlägget hittils i html redigerar läget, vilket gjorde att när jag ändrade till "normalläge" så försvann alla mina mellanslag o allt blev en jyttrig massa text som ingen skulle orka läsa...)
OBS kan vara triggande detta - om det innan inte redan varit det OBS
hmm, insåg precis en sak, jag kan inte skära djupt länge, försöker verkligen, ibland, men det går inte, är tillbaka till något gammalt "rispa rispa rispa" hur mkt jag än tar i så blir det bara rispor, visst är de kanske bra, blir inte så mkt ärr och de kan kanske inte blir så mkt mer ärr än vad det redan är.. inte ens när jag är berusad o full (när alla spärrar normalt släpper) kan jag göra mer än bara rispa... vet inte riktigt vad jag tycker om det, någonstans där djupt inne i mig saknar jag ändå att jag inte kan de...
Inlägg SEX - Pinga din blogg :)
Nedan följer en liten lista på olika sidor där man kan pinga sin blogg, lägger mest ut detta inlägget för o komma ihåg dom :)
- Bloggping – Pingar många andra sidor samtidigt.
- Pingoat – Pingar många sidor över hela världen.
- Frisim – Vet inte mycket om denna sida, men det är gratis att pinga även där så det gör jag.
- Bloggnytt – Ny sida
- Pusha – En bra sida där du kan ”pusha” sidor med bra innehåll så att andra uppmärksammar.
- Viraltrafik- En sida där du kan regga dig och få mer besökare (registreringen funkade dock bara i IE för mej)
Inlägg Fem - En psyksjuk flickas berättelse 2
Det var en lätt kaosartad dag igår.
Hade både min kontaktperson och en skötare med mig på stan.
Inte tusan var det lite folk vid 10, hela stan vällde över av människor, likt ett oroligt lemmeltåg vandrade de omkring som robotar, styrda av mamon, eller kanske tomten ;) (den lätt bisarra kalendern på svtplay antyder ju det).
Fick iaf tag på julklappar till nästan alla i familjen, bara mamma, babybro och mormor kvar, vet inte alls vad jag ska ge dem :/.
Panikade ihop totalt där bland alla fjärrstyrda robotar, världen började snurra, ljudet komprimerades till ett dovt surrande. Jag föll ihop på golvet där i gallerian, kände hur ångesten och paniken rev mig sönder och samman, sköljde över mig likt klibbiga vågor, känndes som om hela världen skulle rasa samman över mig där och då, visste inte vart jag skulle ta vägen eller vad jag skulle göra, hade såna otroliga impulser att vilja skära mig, tror tillåmed jag bad dem om rakblad. Minns inte hur länge jag låg där, kanske bara var några sekunder eller minuter. För mig känndes det som en hel evighet, som om de fjärrstyrda robotarna ett ögonblick stannade upp i sin masshysteri och stirrade på ångestmonstret som låg och skakade på golvet med tovigt hår o utsmetat smink.
Skötaren o min kontaktperson hjälpte mig upp, fick i mej mina vid behovsmeds, vi satte oss på en bänk där inne i gallerian tills jag var tillräckligt stabil, sen åkte vi tillbaka till avdelning, jag var helt slut och sönderstressad efter de där, sov i typ 3 timmar när jag kom tillbaka.
Min rumskamrat (e 2 patienter per rum här), jag kommer hädanefter kalla henne "Rosa håret" (hon har just rosa hår, mega extremrosa!!), iaf hon har varit här i typ 3 månader llr nått, helt underbar är hon. men iaf hon hade på något magically sätt lyckats få in vodka utan att nån märkt nått ;)) så våran natt bestod av prat MASSA prat prat, o vodka :D rent jävla under att ingen märkte något Oo;;
Rosa håret är så sprudlande full av energi, nästan så man glömmer bort att det är en depprimerande avdelning vi är på :) just nu skuttar hon runt och !!dansar!! likt crazu till Ke$ha - Die Young. Man kan inte annat än o bara skratta (med! henne såklart!). Tristigt värre att man intä får ha kameramobiler inne på avdelningenn (lr man FÅR, men de ligger typ inlåsta på expen å man måste BE fucking jvlar BE om att få använda sin egen jävla telefån...) bara för att de har nått fucking jvla förbuuud mot kameramobiler :(( för att jah jag vet inte.. men så äre iaf :(
ellerh joohh d vet jag visste kåm jag på....... för att man inte ska kunna ta kort o grejja för folk kan ändra sej å så :(.
Fundilerar på o färga håret superdupermegarött igen, eller blått :D har massa midnattsblå färg hemma... börjar tröttna på att ha svart hår nu, har haft d hela sommaren o hösten å vintern... när ja kommer ut härifrån så ska ja fn byta färg!! <3
Luuv 2 u all out there!!
Stay strong and keep fighting your demons!
<3 L
Inlägg Fyra - Liten uppdatering
Sitter här vid datorn som snälla babybro hade med sig när han var o hälsade på.
De är snälla här o låter mig använda den, så länge jag inte sitter själv, nått med alla sladdar, men är likadant med mobilladdare med, men jag är ju aldrig själv ändå, just nu sitter Aaron brevid mig (mitt xtravak för tillfället).
Jag har inte skurit mig något i dag, och jag åt tillåmed frukost.
I morgon så ska jag få en kort dagpermis och gå o köpa julklappar, tänkte gå precis när alla affärer öppnar så att man slipper allt folk, får panik av alla människor. Hoppas min kontaktperson kommer med, vet att nån skötare från avdelningen kommer vara med iaf, känns skönt, ifall jag faller ihop eller nått, så är jag inte helt själv och utlämnad.
Haha, ni anar inte hur långtid det här inlägget tog att skriva... gick och åt lunch i allt ihop,
broccolibiffar med coscossallad, de va ganska gott faktiskt
*kram på er*
xoxoxo
Inlägg Tre
Gaahhhh blir knäppig!!!!
Vet inte vilken grunddesign jag ska ha på bloggen..
eller
är ju ganska lika,, men ändå olika,,, blir så....
svårt å bestämma mig!
Inlägg Två - En psyksjuk flickas berättelse 1
Orkar inte skriva på engelska idag.
Ibland kan det vara skönt att bara skriva av sig.
Jag sitter invirad i min zebrafilt, mina armar kliar, skar mig innan, orkarde inte skära djupt, smekte bara huden lätt det räckte, iaf för stunden.
Har fått byta från psykosavdelning till "vanlig" sluten avdelning.
Fortfarande på extravak, fortfarande instabil, men jag hör inte saker, och ser inte saker.. eller gör jag det? Jag vet faktiskt inte, visst jag ser inte blod rinna från väggarna, jag kan duscha utan att konstiga saker händer, utan att vattnet byts ut till blod, inga råttor som krälar upp ur toaletten och invaderar duschen. Har fått sagt mig att det bara var jag som inbillade mig (jag VET att det var så) men ändå så fruktansvärt svårt att förstå det, det känns ju så verkligt. Har ju varit med om detta så många gånger nu, borde ju lärt mig, borde ju börjat förstå... men ändå tror jag att det är så, att det jag ser händer här och nu, jag brukar ju kunna tänka logiskt, som när folk pratar om mig, då kan jag ju "förstå" min logiska sida säger åt mig att jag inbillar mig, varför kommer inte min logiska sida till undsättning när jag ser saker? Jag blir så trött...
Har hittat en söt flickas blogg, hon har visst också borderline, ska sätta mig o läsa den nu..
Saknar er alla på utsidan!
XOXOXO