Ångesten river och klöser i bröstet,
likt råttor som vildsint försöker krafsa sig ut i frihet

Jag andas hackigt vill få andningen under kontroll,
vill återta kontrollen och lugnet.

Ett hård tryck över bröstet, känner hjärtat picka som en livrädd liten fågelunge,
råttorna klöser och river i vildsint frenesi.

Jag försöker fokusera på här och nu men tankarna lyder mig inte,
de virvlar runt i huvudet i en gäckande hånade dans,
radar upp sig likt en morbid lit de parade.
Framför mig ligger dem, bredvid glaset med vodka,
de vita små runda pillren, de som hjälpt mig att fly detta inferno tidigare,
sträcker ut handen för att omsluta dem, dessa min enda räddning

Min hand stannar upp, tvekar för en sekund,
i detta vakum mellan en blixtrande nervimpuls och en annan exploderar ångesten fullt ut,
råttorna har rämnat murarna och myllrar i tusental genom kroppen

Utan att jag märker det sluts handen om räddningen,
sväljs ned lika lätt som vatten, vodkan bränner i halsen
och sprider en bekant värme efter sig

Jag sluter ögonen och välkomnar lugnet som långsamt infinner sig,
likt ett brinnande hav sveper det genom kroppen och bränner allt i sin väg,

Ett leende sprider sig över mina läppar
när jag känner hur jag dras ner i det medvetslösa drömfria mörkret