Jag är så jävla arg på mej själv! Inte ens en jävla jul klarar jag av.
Underbara bigbro o jag åkte till mammsen o pappsen för o fira jul. Halva världen och hans moster var där. Kännde redan i blien påväg dit att jag höll på å freaka ur, men underbara bror tyckte att vi kunde ju iaf säga hej.

Sagt o gjort, vi kommer dit, alla e glada över o se mig,
jag känner att jag inte riktigt kan glädjas med alla andra, men försöker iaf.
Syskonbarnen springer runt och är allmänt i extas, själv sitter jag mest i soffan och funderar på hur jag ska kunna skada mig själv utan att någon märker något :/

 

Vill inte ha någon julmat, de mesta av det är ändå kött, och jag känner bara ett ofantligt äckligt motbjudande illamående mot det, dricker typ bara lite julmust.
Märker att mamma börjar blir oroligt, men orkar faktiskt inte bry mig. 
Vet ändå att det är JAG som förstör allt och förstör allas glädje, är så det känns, freaksystern som inte klarar av att göra något rätt, som inte passar in i mallen. De vill så gärna FÖRSTÅ, men de förstår ju inte att ju mer de försöker ju värre blir det.

 

I mitt indre så svär jag över det faktum att vi aldrig haft glaskulor i granen (nån åsikt mamma har om att småbarn o djur inte går bra ihop med sånna....), någon gång under dagen/kvällen/eftermiddagen så lyckas jag iaf få tag på rakblad som jag stoppar på mig, minns faktiskt inte när-var-hur, bara att jag plötsligt har dem i min ficka o att det kalla stålet känns välkomande och tryggt.

 

Vi ser Kalle Anka, som aldrig verkar ta slut, har de förlängt det eller nått? Nått skulle visst vara ändrat men inte märker jag det, där någonstans, strax innan julklapparna känner jag hur jag börjar förlora kontakt med omvärlden, vet inte om någont egentligen märker något överhuvudtaget.

 

Vet iaf att kvällen slutade med att mamma grät o pappa var arg och bigbro satte sig i bilen och körde mig tillbaka till avdelningen, där fick jag sy 10 stygn :( 

Känns verkligen totalt som om jag förstörde allas jul, även om underbara bigsis och bror sa att det inte alls var så, det är så svårt o komma ifrån, är ju det jag fick höra, det som följde mig ut ur huset, hur jag FÖRSTÖR för alla andra.... samtidigt får jag höra att jag inte ska ta åt mig, (från mina underbara syskon) att jag inte ska lyssna, inte bry mig, men de är inte så jävla lätt, jag är inte som dem  å samtidigt så känns det som om jag sabbat allt, speciellt för babybro, att jag inte ens kan vara en vättig storasyster för honom, tur att han har 3 äldre syskon som är vättiga då säger jag bara..

 

går ändå inte o komma ifrån att jag är kass, det kanske inte var meningen att vi skulle övernatta där hos mamma o pappa, men vu skulle iaf vara där, äta julmat o få paket, inte ens de klarar jag av, jag förstör allas jul genom att vara ett freakmonster som bara tänker på blod å har ångest, hande kanske varit bäst för alla om jag inte ens hade lämnat avdelningen :(

 

Fick iaf krama goskatten hans kurr likt en trygghetsmelodi i mina öron, men det var ju innan vi åkte iväg, nästa år så ska jag boycotta julen, dricka mig full o skita i allt, ev. bara ha syskonen här..

 

ush nu orkar jag inte skriva mer, tror inte något av de här makear äny sence anyway så...

 

ska gå o be om mina vid-behovsmeds nu, så kanske allt blir lite lättare

 

hoppas ni mina underbara läsare (om jag har några) haft en bra/bättre jul än mig iaf

 

*styrkekramar på er*

 

<3 er alla