Det var en lätt kaosartad dag igår.

Hade både min kontaktperson och en skötare med mig på stan.

Inte tusan var det lite folk vid 10, hela stan vällde över av människor, likt ett oroligt lemmeltåg vandrade de omkring som robotar, styrda av mamon, eller kanske tomten ;) (den lätt bisarra kalendern på svtplay antyder ju det).

 

Fick iaf tag på julklappar till nästan alla i familjen, bara mamma, babybro och mormor kvar, vet inte alls vad jag ska ge dem :/.

 

Panikade ihop totalt där bland alla fjärrstyrda robotar, världen började snurra, ljudet komprimerades till ett dovt surrande. Jag föll ihop på golvet där i gallerian, kände hur ångesten och paniken rev mig sönder och samman, sköljde över mig likt klibbiga vågor, känndes som om hela världen skulle rasa samman över mig där och då, visste inte vart jag skulle ta vägen eller vad jag skulle göra, hade såna otroliga impulser att vilja skära mig, tror tillåmed jag bad dem om rakblad. Minns inte hur länge jag låg där, kanske bara var några sekunder eller minuter. För mig känndes det som en hel evighet, som om de fjärrstyrda robotarna ett ögonblick stannade upp i sin masshysteri och stirrade på ångestmonstret som låg och skakade på golvet med tovigt hår o utsmetat smink.

 

Skötaren o min kontaktperson hjälpte mig upp, fick i mej mina vid behovsmeds, vi satte oss på en bänk där inne i gallerian tills jag var tillräckligt stabil, sen åkte vi tillbaka till avdelning, jag var helt slut och sönderstressad efter de där, sov i typ 3 timmar när jag kom tillbaka.

 

Min rumskamrat (e 2 patienter per rum här), jag kommer hädanefter kalla henne "Rosa håret" (hon har just rosa hår, mega extremrosa!!), iaf hon har varit här i typ 3 månader llr nått, helt underbar är hon. men iaf hon hade på något magically sätt lyckats få in vodka utan att nån märkt nått ;)) så våran natt bestod av prat MASSA prat prat, o vodka  :D rent jävla under att ingen märkte något Oo;;

 

Rosa håret är så sprudlande full av energi, nästan så man glömmer bort att det är en depprimerande avdelning vi är på :) just nu skuttar hon runt och !!dansar!! likt crazu till Ke$ha - Die Young. Man kan inte annat än o bara skratta (med! henne såklart!). Tristigt värre att man intä får ha kameramobiler inne på avdelningenn (lr man FÅR, men de ligger typ inlåsta på expen å man måste BE fucking jvlar BE om att få använda sin egen jävla telefån...) bara för att de har nått fucking jvla förbuuud mot kameramobiler :(( för att jah jag vet inte.. men så äre iaf :(

ellerh joohh d vet jag visste kåm jag på....... för att man inte ska kunna ta kort o grejja för folk kan ändra sej å så  :(.

 

Fundilerar på o färga håret superdupermegarött igen, eller blått :D har massa midnattsblå färg hemma... börjar tröttna på att ha svart hår nu, har haft d hela sommaren o hösten å vintern... när ja kommer ut härifrån så ska ja fn byta färg!! <3

 

 

Luuv 2 u all out there!!

Stay strong and keep fighting your demons!

 

<3 L

 

Sitter här vid datorn som snälla babybro hade med sig när han var o hälsade på.

De är snälla här o låter mig använda den, så länge jag inte sitter själv, nått med alla sladdar, men är likadant med mobilladdare med, men jag är ju aldrig själv ändå, just nu sitter Aaron brevid mig (mitt xtravak för tillfället).

Jag har inte skurit mig något i dag, och jag åt tillåmed frukost.

 

I morgon så ska jag få en kort dagpermis och gå o köpa julklappar, tänkte gå precis när alla affärer öppnar så att man slipper allt folk, får panik av alla människor. Hoppas min kontaktperson kommer med, vet att nån skötare från avdelningen kommer vara med iaf, känns skönt, ifall jag faller ihop eller nått, så är jag inte helt själv och utlämnad.

 

 

Haha, ni anar inte hur långtid det här inlägget tog att skriva... gick och åt lunch i allt ihop,

broccolibiffar med coscossallad, de va ganska gott faktiskt

 

 

*kram på er*

 

xoxoxo

Gaahhhh blir knäppig!!!!

 

Vet inte vilken grunddesign jag ska ha på bloggen..

 

Orkar inte skriva på engelska idag.

Ibland kan det vara skönt att bara skriva av sig.

Jag sitter invirad i min zebrafilt, mina armar kliar, skar mig innan, orkarde inte skära djupt, smekte bara huden lätt  det räckte, iaf för stunden.

Har fått byta från psykosavdelning till "vanlig" sluten avdelning.

Fortfarande på extravak, fortfarande instabil, men jag hör inte saker, och ser inte saker.. eller gör jag det? Jag vet faktiskt inte, visst jag ser inte blod rinna från väggarna, jag kan duscha utan att konstiga saker händer, utan att vattnet byts ut till blod, inga råttor som krälar upp ur toaletten och invaderar duschen. Har fått sagt mig att det bara var jag som inbillade mig (jag VET att det var så) men ändå så fruktansvärt svårt att förstå det, det känns ju så verkligt. Har ju varit med om detta så många gånger nu, borde ju lärt mig, borde ju börjat förstå... men ändå tror jag att det är så, att det jag ser händer här och nu, jag brukar ju kunna tänka logiskt, som när folk pratar om mig, då kan jag ju "förstå" min logiska sida säger åt mig att jag inbillar mig, varför kommer inte min logiska sida till undsättning när jag ser saker? Jag blir så trött...

 

Har hittat en söt flickas blogg, hon har visst också borderline, ska sätta mig o läsa den nu..

 

Saknar er alla på utsidan!

 

 

XOXOXO

help

 

I've done it again...

 

 

I've been here  many times before